-

Igår så fick jag en fråga om var jag ville nå med min kristna vandring. Jag försökte formulera mig, men det var inte helt lätt. Men till slut så kom jag fram till att om man har målet att få en bättre relation med Gud så är det en bra start. Det är ett mål som är oändligt, man kan alltid få en bättre relation med Gud, men sedan så kan man ha delmål, så att man känner att man faktiskt kommer närmare Gud.

.

Så läste jag en text nu på morgonen som liksom förklarade det ännu bättre.

Det känns som det jag försökte förklara igår, men mycket klarare. "Inte som om jag redan har nått det målet" - Det är en strävan som vi inte har nått, det är en riktning och en vilja. Och sedan avslutas det med att vi ska hålla fast vid det som vi har nått fram till. Om man inte har superkonkreta mål så kan det ibland kännas som om man inte kommer någon vart, men när jag ser tillbaka på mitt liv så kan jag inte förneka det. Jag har kommit någon vart, jag är inte alls samma person som jag var för några år sedan, jag är helt förändrad. Jag har kommit någon vart i min kristna vandring, men ännu är jag inte i mål. Jag jagar mot målet, Guds kallelse till himlen i Jesus Kristus. För att komma närmare denna underbara kraft och kärlek.

.

Det kan vara värt att tänka på, vart är man på väg och var kommer man ifrån.

Vad är mina mål? Konkreta eller okonkreta?

Hur har jag förändrats under senare år?

Är jag på väg mot Gud eller ifrån honom?