-

.

När nyår var på ingång så smög vi oss längre upp i skogen, till isens glans, där den låg och sträckte sig utöver hela sjön. Klar, men ännu svag, låg den där och visade upp sig.

.

Ibland är inte saker som de ser ut, ibland är isen svagare än vi tror, ibland är vi svagare än vi tror och då får vi ännu en gång erkänna våra svagheter och vända oss till Han däruppe, Han som alltid lyssnar. Han som hjälper oss att gå på isen ens när den inte ens finns.

.

Han finns alltid där för att och lyssna, bara vi vänder oss till honom.